My moment?
Har funderat på det ett tag nu...
Missuppfatta mig inte nu jag HELT fantastsika vänner och familj.. MEN jag saknar det där andra, någon att ge mi kärlek till och allt det som fäljer med det där att ha någon att dela mitt liv med. Känner mig grymt ensam. Vet att det inget man behöver skynda på men saknr det grymt mycket. Någon att älska, någon att längta efter.
Önskar jag slapp all skit som kastas på mig nästan dagligen. Jag VET att jag inte ska ta åt mig men det är svårt när någon slår undan benen på en så fort man klättarat upp ur gropen igen.. snälla bara låt mig vara och LÅT mig få vara med mina barn. Underbart att du tror att du tänker på barnen när du gör såhär. För det gör du INTE!
Hade en grymt dålig dag igår.. gick tillbaka flera steg och bara låg på soffan och gjorde ingenting... det är ju inte så jag vill ha det. Dom dåliga dagarna suger!
Tur att det var en bättre dag idag :)
Vill bara att min saga ska få ett lyckligt slut. För jag tror på lyckliga slut, jag måste tro annars går det bara inte.
Livet måste bli bättre än såhär.
Memento mori sed memento vivere!
"remember that you must die but also remember that you must live."
"remember that you must die but also remember that you must live."
